I fredags (25 maj 2007) bar det iväg till Stockholm över dagen. En sex timmar lång resa inleddes 9 på morgonen med att hämta upp Blajde på tågstationen. Håkan tog kommandot med Ingrid som vägvisare, medan Midikem, Blajde och jag ägde baksätet fett (se bild för bevis).
Vi passerade roliga saker som systembolaget, Kungens kurva och IKEA medan vi lekte “sjuan”. Bild nummer två föreställer Midikem när han kommit på att samma person klappar varje gång om man istället för “sjuan” leker “trean”. Bra jobbat! (OBS: detta är halvinternt, förstår du inte är det ditt fel).
Övriga uppgifter som behöver gås igenom innan redovisning av konserterna är:
- McDonalds besöktes tre gånger under Stockholmsresan som varade mindre än ett dygn.
- Undertecknads mobil tyckte att Blajde och Linnet var så pass lika att den bestämde sig för att ersätta Linnets namn & nummer med Blajdes. Detta ledde till ett felskickat sms och diverse pinsamheter.
- Midikem är sjukt lik Anders Timell (se bild).
Förband 1: Blindside
Blindside är inget band jag ägnat tid åt att lyssna på innan konserten, det kommer heller inte ändras på grund av deras framträdande i fredags. Bra energi från sångaren; töntiga, upprepade kicksparkar från den hårigaste basisten/gitarristen. Bandet stod för två toppenlåtar men resten av repertoaren var inte riktigt vad jag önskade mig, lite väl hårda kanske. 2 kanelbullar av 5 möjliga.
Förband 2: 30 seconds to Mars
Förhoppningarna var höga på Jared Letos band eftersom deras musik spelats ofta på undertecknads dator (för närvarande ligger de på plats 39 på last.fm). De sprang ut på scen i Michael Jackson-liknande outfit (scarf för munnen och egenkomponerad kostym) vilket kanske inte är den konnotation man vill nå ut med. Hur som helst spelade de bra, men lät för mycket som de gjorde på skivan sin. Leto var cool och sa något i stil med “köp skivan eller stjäl den från nätet, vi bryr oss inte” och “how are you motherfuckers doing down there?”. Riktigt ball, ålderskris kanske? Detta kompenserades dock med en härlig upplevelse som följde varpå en gruppmedlem hade fått ström igenom sig och Leto räddade situtationen genom att släcka ned hela Globen och be publiken att tända mobiler/kameror. En tyst sång med en ensam elgitarr följde till tusentals ljus på läktarna (det som syntes från ståplats). Mäktigt! Bandets bästa låt, The Fantasy, spelades dessutom utdragen under ca 10 minuter, vilket uppskattades. 4 elchockar av 5 möjliga för bandets insats vid svag teknisk grund att stå på.
Linkin ParkPå last.fm-listan ligger detta band som nummer fyra, skivorna har även de spelats ett par gånger. Även om nya skivan inte riktigt var den hitmaskin jag önskat lär den växa mer och mer. De bästa låtarna från Minutes to Midnight spelades och var helt ok att hoppa till, även om jag inte kunde texterna än (något som publiken fick cred för i övrigt, “text-kunskapen”). Höjdpunkterna var Faint, Numb, Crawling (se asscrack-bilden nedan från Chesters visit hos publiken), nya klapplåten och Breaking the Habit som inleddes tyst precis som man sett tidigare (Rock am Ring & Austin om jag inte har fel för mig). Det bästa med hela konserten var bandets förmåga att få en att tro att spelningen just skulle sluta, samtidigt som de drog igång ännu en gammal favoritlåt. Konserten slutade svettigt med bra minnen, helt klart värt de 375 kr + omkostnader som lagts ut. 5 headbangs av 5 möjliga.
