Taggmoln för helmertz.com/blog

Så snygga bilder kan man få ut av worlde.net över de termer man själv bestämmer.

Formatet kan ändras i många varianter, resultatet på bilden ovan fick jag utan att ange en enda inställning.

Input (termerna) godkänns i många varianter: ren text, från url, från feed eller delicious-taggar från angiven användare.

Testande av strömförbrukning för browsing visar hur man kan dra ned på strömförbrukningen något genom att i viss mån blockera Flash och Javascript.

Adblock är ett av tilläggen som installerades på Firefox-versionen testerna utspelade sig på. Det gör surfandet i stort sett reklamfritt vilket är att jämföra med de gånger SVT sänder något man verkligen vill se. Hur jäkla skönt som helst för användarupplevelsen.

Trots de positiva effekterna togs Adblock snabbt bort eftersom bloggare säkerligen skulle lägga mindre kraft och tid om de inte får pengar för sina sidvisningar/klick. Även reklamannonserna aldrig läses igenom känns det som att man kör ägaren en tjänst.

Intressant undersökning, tvivlar på att framfarten för RIA kommer stoppas märkbart dock. Jag ska vända mig till Adblock och Noscript ett tag framöver åtminstone.

Vad är feeds?

Allmänbilda dig genom att se filmen nedan:

På svenska har feeds översatts till “flöde(n)”, men inte av mig.

… och Zend_Feed?

Zend är företaget som står bakom en stor del av PHP. De har utvecklat, testat och utgivit ett ramverk vilket innebär att utvecklare kan utgå från deras kod istället för att bygga allt från grunden själv. Schysst.

Ramverket kan man dessutom stycka efter eget tycke, Zend_Feed kan användas för sig själv och är den del av ramverket som hanterar feeds. En simpel guide för att slå samman feeds med Zend_Feed återfinns i deras devzone.

PHP har inbyggda funktioner som, liksom Zend_Feed, är ganska kortfattade. Jag syftar på SimpleXML för manipulation av XML ( vilket är språket feeds skrivs i), och.. ja det är ungefär vad som behövs.

… Yahoo Pipes, då?

(Steg 0: registrera dig hos Yahoo.)

Pipes har för det första ett snyggt tilltalsnamn, det passar just för att tjänsten går ut på att dra rör genom internet — från en informationskälla till din egna output.

Genom ett grafiskt gränssnitt som för tankarna till en tankekarta pillar man ihop olika datakällor (i vårt fall feeds) och leder dem till output med ett knapptryck. Done and done. Det är ingen vidare introduktion till tjänsten, men den är så simpel att använda att du borde skapa en pipe själv. Om du inte vågar riktigt ännu finns en genomgång av feed mashups via Pipes att tillgå.

Använd Pipes, lek med Zend_Feed (… och Pipes)

Båda tillvägagångssätten är tillfredsställande, och så här efteråt insåg jag vad jag gav mig in på att jämföra. Utan att ha tittat på Pipes tidigare trodde jag det var en par filer javascript jag skulle försöka mig på att komponera ihop. Så var det inte alls, helt grafiskt kan man drag & droppa, mecka och pula med deras färdiga komponenter och heller inte kunna klaga på möjligheterna för export eftersom Yahoo tänkt på allt. Yaay!

För att kunna använda Zend_Feed måste man kunna PHP, skriva till filer och så vidare. Kontrollen ligger helt i dina egna händer. Därför ska du använda Zend_Feed:

1. Implementering i din egen applikation
2. Gratis att ladda ned
3. Full tillgång till teknikspäckad API och manual
4. Stilla programmeringssuget
5. Inget slut på möjligheter, bara man vill och kan lägga ned t i d

och här är vad jag gillar med Pipes:

1. Grafiskt
2. Intuitivt gränssnitt
3. Klar efter ett fåtal steg
4. Stort utbud av input (feeds är enbart en typ av komponenter som kan kombineras)
5. Stort utbud av output (feed, JSON m.fl.)
6. Full tillgång till kortfattad och icke-teknisk API

Jag fick mersmak av Yahoo Pipes, det kommer mera om den applikationen snart..

TinyURL och dess konkurrenter låter användare korta ned en URI (”adress för webbsida”) istället för att tampas med den längre, men riktiga, varianten. Detta tycker jag är fel, men först lite fram- och tillbaka-argument.

Fördelar

• En kort URI löper mindre risk att råka ut för radbrytning i mitten, vilket kan bryta länken i mindre smart byggda miljöer
• Möjligheter att analysera statistik. Bra för t.ex. “inkommande klick under reklamkampanj Y:s tid”, kan dock ofta lösas med landningssidor på annat vis, t.ex. med Google Analytics och lite mod_rewriting på servern

Nackdelar:

• Slutmålet är okänt, går inte ens att gissa. Spelar minst roll för personer som inte lärt sig läsa av en URI eller dess titel-attribut — börja registrera vad ni håller på med! Denna punkt är väsentlig för all sorts interaktion: föreställ dig att du är i ett land vars språk du inte behärskar och ska beställa något från restaurangmenyn — hur kul är det?
• Länkens destination erhåller ingen boost i sökrankingsmotorerna. Så mycket anti-SEO det bara går
• Tiden blir alltid längre om länken måste gå omvägar till din sida
• Svår att komma ihåg, speciellt om man ska anteckna den eller skicka den vidare utan att ha den i urklippet
• URI:n är plötsligt beroende av två servrar (-kluster)  — både förkortningstjänstens och därefter din egen. Chansen för downtime hade inte jag velat lägga över på någon annan part
• Innebär (ofta) ett extra steg för att dela med sig av en länk. T.ex. Twitter skriver om länkar automatiskt
• Temporär. Statiska adresser på din egen server håller hur länge som helst, jag hade inte litat på företag som kan gå under, förlora backups eller något annat som gör alla förkortade länkar värdelösa

Den motsatta metoden — att låta en lång och “tydlig” länk leda till någon skum sida — var populärt för tio år sedan och används väl fortfarande i den sortens email som oftast landar i skräppostmappen. Sökmotorer känner av sådana försök till länkar och låter missbrukaren smaka på sin egen ost när han/hon får nöja sig med en lägre plats i sökrankingen.

Mer om URI-pekning på Wikipedia och en demonstration av statistikhantering hos en av de ovannämnda tjänsterna. Fotnot: lägg märke till att du får en informativ text & kan se slutmålet när du håller musen ovanpå länkarna som leder direkt till sina slutmål.

Jag längtar efter tiden när allt i omgivningen fått datorer i sig. Vardagsteknik > undangömda labb.

Personerna bakom webbläsaren Opera är flitiga på att bidra till webbutvecklingens utsida (front end, inklusive bland andra tekniker: css, html & javascript).

Nu har de släppt en högst kvantitativ undersökning, MAMA — Metadata Analysis and Mining Application. Deras spindlar har sökt igenom tre miljoner hemsidor (!) efter trender i koden. Undersökningsobjekt är i stil med “hur många hemsidor använder table som behållare för layout?” och “vilka är de ovanligaste taggarna?”.

Förutom att studien representeras i god & läsbar form är det en guldgruva att utöka sina kunskaper inom de fält man kanske inte är som mest hemma inom. För min del blir det javascript-delen när den kommer online.

Läs utkomsten av MAMA hos Opera.

I DN:s artikel “Spelet om censuren” diskuteras effektiviteten av de hårt efterlevna åldersgränserna som satts för filmer på bio. Detta i relation till våldsamma datorspel som har realistisk grafik, är tillgängliga för unga med tillgång till nedladdning och dessutom kanske inte alltid kontrolleras särskilt väl av föräldrar.

Jag minns att jag köpte Postal när jag var yngre, varken Pressbyrån som sålde det eller mina föräldrar ryckte på ögonbrynen men visst är spelet sjukt. Om det nu finns personer som inspireras till .. udda handlingar av extremt innehåll i media, så är spel som Postal inte att föredra.

Det kommer alltid finnas spel som släpps igenom censuren och ungdomar har nog inga större problem att ladda ned, spela och dölja spelen från sina föräldrar; vilket leder till min poäng: att få barn visa, dela och diskutera spel med sina föräldrar. Det kommer alltid finnas saker i världen som inte är lämpligt för 100% av publiken.

Barn, ungdomar & vuxna som tar åt sig av kultur och inte kan skilja det från sin egen verklighet & vardag har ett problem och det löser man inte genom att föra en omöjlig kamp för att begränsa något. Bättre är väl att öppna upp och prata.