I DN:s artikel “Spelet om censuren” diskuteras effektiviteten av de hårt efterlevna åldersgränserna som satts för filmer på bio. Detta i relation till våldsamma datorspel som har realistisk grafik, är tillgängliga för unga med tillgång till nedladdning och dessutom kanske inte alltid kontrolleras särskilt väl av föräldrar.

Jag minns att jag köpte Postal när jag var yngre, varken Pressbyrån som sålde det eller mina föräldrar ryckte på ögonbrynen men visst är spelet sjukt. Om det nu finns personer som inspireras till .. udda handlingar av extremt innehåll i media, så är spel som Postal inte att föredra.

Det kommer alltid finnas spel som släpps igenom censuren och ungdomar har nog inga större problem att ladda ned, spela och dölja spelen från sina föräldrar; vilket leder till min poäng: att få barn visa, dela och diskutera spel med sina föräldrar. Det kommer alltid finnas saker i världen som inte är lämpligt för 100% av publiken.

Barn, ungdomar & vuxna som tar åt sig av kultur och inte kan skilja det från sin egen verklighet & vardag har ett problem och det löser man inte genom att föra en omöjlig kamp för att begränsa något. Bättre är väl att öppna upp och prata.